KIDNAPPNINGARNAS DAG

Det var en traumatisk dag i går, och då syftar jag inte på det skandalösa i att en usel låt vann Eurovision enbart tack vare den starka politiska parallellen mellan Sovjets övergrepp på 40-talet och Rysslands agerande i dag. Skandalöst att tävlingen, som uttalat ska vara opolitisk, håller på att tas över av diverse polariserande budskap! Men som sagt, det var ingenting jämfört med det som hände dessförinnan. På väg till Eurovisionfirandet bevittnade nämligen min kompis Anna och jag en fullskalig kidnappning, mitt i Djursholm.
 
När vi kommer över krönet efter en kurva ser vi en äldre man som med uppenbara svårigheter försöker tvinga in en sparkande och skrikande kvinna i sin bil. Vi vet inte om vi ska ringa polisen eller inte, men jag kliver ur bilen och frågar vad som försiggår. Samtidigt kommer en frustande ung man springande, redo till strid. Han skriker "Vad in i helvete gör du?!" till den äldre mannen som med all sin styrka försöker släpa in den skrikande tjejen i bilen. Tjejen skriker åt mig att hålla hennes hand och att de försöker mörda henne. Den äldre mannen släpper taget och hon lägger sig på marken samtidigt som hon klamrar sig fast vid min arm. Då kliver tjejens mamma ur bilen. Efter en del resonerande kommer vi fram till att mannen är tjejens morfar och att mamman faktiskt är tjejens mamma. De är på väg till Danderyds sjukhus eftersom tjejen har fått en psykos. Den unge mannen och jag önskar dem lycka till och börjar gå därifrån. Men precis när deras bil börjar rulla kastar sig tjejen ut igen och springer till min och Annas bil. Hon bönfaller mig att ta med henne eftersom de kommer att mörda henne annars. Sedan gick dialogen så här:
 
Jag: Är det din mamma som sitter i er bil?
Tjejen: Ja.
Jag: Är det din morfar?
Tjejen: Ja.
Jag: Är det inte bättre att du åker med din familj? De vill ju bara ditt bästa.
Tjejen: *Tänker* Jo, det har du rätt i. Jag är bara så knäpp.
 
Plötsligt verkar hon genomgå en förvandling och bli som vilken tonåring som helst. Hon går tillbaka till bilen och Anna och jag åker vidare, med många funderingar i huvudet. Memorerade vi registreringsskylten? Nej, bara de tre bokstäverna, inte siffrorna. Var det verkligen tjejens mamma och morfar? Jo, det var det. Och framför allt: Vad fruktansvärt det är med psykisk ohälsa.
 
Tankarna i dag går till den stackars sjuka tjejen och hennes förmodligen mycket ömmande mamma och morfar.

 
Kram, Johannes (som fortfarande är arg över att Eurovision i går kidnappades på riktigt av en usel låt med ett starkt politiskt budskap)

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-