SAKEN ÄR BIFF

Mitt blogginlägg i dag har stor nördstämpel. Det handlar nämligen om biff-regelns eventuellt långsamma död.



Programmet Debatt leddes för några år sedan av Belinda Olsson. I ett program yttrade hon följande mening:
 
"Det finns fortfarande de som menar att Osama bin Ladin är inte död."

Jag minns det fortfarande eftersom det var en av de första gångerna som jag aktivt hörde detta nya språkfenomen brukas på bästa sändningstid. Läs en gång till och fundera på om du tycker att något är konstigt med meningen. 
Just det! orden är och inte har bytt plats, vilket är ett brott mot den så kallade biff-regeln. Enligt traditionell grammatik borde hon ha sagt: "Det finns fortfarande de som menar att Osama bin Ladin inte är död." 

Ett annat exempel som jag fann i Språktidningen en gång var följande utläggning av översättaren Jan Stolpe: 
"Här är det fråga om att översättarna har kraftigt reducerat eller närapå utplånat ett originellt grunddrag i en litterär text, ..."
Enligt korrekta skrivregler borde det ha stått: "Här är det fråga om att översättarna kraftigt har reducerat ..." 
Ytterligare ett brott mot den så kallade biff-regeln. Men vad är då denna regel som folk numera bryter mot jämt och ständigt?


Enligt eminenta Wikipedia:

Biff-regeln är en grammatisk minnesregel som gäller placeringen av adverbial i bisatser. Enligt regeln ska satsadverbial som inte eller verkligen placeras före det finita* verbet i bisats: "Han säger att han inte kan komma." I huvudsats placeras satsadverbial däremot efter det finita verbet: "Han kan inte komma." Regeln kan uttydas så här: "I Bisats kommer Inte Före det Finita verbet."

* En finit verbform kan ensamt utgöra predikatsledet i en fullständig sats. I praktiken innebär det för svenskans del att verb som står i presens (Jag köper bananer.), preteritum (Jag köpte bananer.) eller imperativ (Köp bananer!) är finita.


Man kan fråga sig varför denna grammatikregel, som för mig känns självklar och som jag alltid följer automatiskt utan att reflektera, håller på att luckras upp. En förklaring kan vara att det känns mer kraftfullt om man bryter mot biff-regeln. Som om man liksom sätter ett osynligt kolon framför det man säger. Som i det här exemplet som jag hörde på nyheterna i går:

"Jag tror att man får inte ge upp i den här situationen." (I stället för det korrekta "Jag tror att man inte får ge upp ...")

I tanken ser det kanske ut så här: "Jag tror att: Man får inte ge upp i den här situationen."

Eller kan det vara en engelsk influens?

"I believe that you cannot give up in a situation like this."

Kanske är det här ett av de mest påtagliga sätten som svenskan håller på att förändras på grund av engelskans dominans. Vad blir i sådant fall nästa steg? Att vi börjar säga "I går jag såg något roligt"? Denna engelska ordföljd finns även i många invandrarspråk, och det sättet att prata är redan dominant i flera förorter. (Och såklart helt dominant och mycket svårt att jobba bort bland mina invandrarelever.)

Något som vi kan konstatera med säkerhet är att språket förändras snabbt, i en rasande takt. Men ofta märker man inte förändringen förrän den är fullbordad. I fallet med biff-regeln kan vi i realtid skåda den, enligt vad jag tror, mycket långsamma processen varmed en fundamental grammatisk regel är på väg att bytas ut i ärans och hjältarnas språk.

Bör vi gråta? Vara arga? Nej. Alla som har studerat språk lite mer på djupet vet att alla språk förändras hela tiden. Däremot kan vi som individer alltid kämpa för det språk som vi tycker är finast eller mest funktionellt, och det kan vi göra genom att varje dag prata och skriva så som vi tycker att språket bör praktiseras. Men, i slutändan avgör majoriteten. Och den dag som majoriteten i Sverige säger och skriver "fel" när det handlar om biff-regeln, är det bara för mig och andra biff-kramare att finna sig. Den tysta demokratin i aktion. Förhoppningsvis dröjer detta ett antal decennier, och fram till den dagen håller jag fanan högt för vår fina biff-regel. Heja, heja! :-)  

Förresten hörde jag just Stefan Löfven på Aktuellt för några minuter sedan. Han är en person som bryter mot biff-regeln i så gott som varje uttalande. Så här sa han:

"Vi har en situation i dag som vi kan inte bortse från."

Man skulle nästan kunna tro att han talade om biff-regeln.



Johannes "Språknörden" Vivers



 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-