SÅ HÄR FIXAR VI INTEGRATIONEN

I snart två och ett halvt år har jag dagligen arbetat med att lära ut svenska till invandrare. Ett mycket spännande och givande jobb. Den dagliga kontakten och samtalen med människor från hela planeten har fått mig att mer än någonsin fundera över Sveriges migrations- och integrationspolitik.

Vi är många samhällsintresserade som har slitit vårt hår de senaste åren. Sveriges migrationspolitik, som backades upp av både vänster- och högerregeringar, visade sig vara en cynisk politik med ett stort drag av skenhelighet.

Politiken har präglats av ett "eftersom vi vet att det är jättesvårt att ta sig till Sverige kan vi på pappret bedriva en öppen migrationspolitik, men i själva verket vill vi inte att så många ska komma". När Dublinförordningen (principen om att en migrant eller flykting ska söka asyl i första säkra land) åsidosattes, fick hela Europa se hur det svenska systemet föll ihop som ett korthus. Människor som av svenska regeringar och smugglare lovats ett land där de skulle få stanna, och där det skulle finnas jobb och bostäder, möttes av en annan verklighet. Inga jobb, inga bostäder. Och förresten, inget automatiskt uppehållstillstånd och stora svårigheter att ta hit familjen.

Detta var vad den svenska naiva politiken ledde till.
En verkligt liberal politik skulle ha förespråkat möjligheten till asylsökning på svenska ambassader utomlands, men eftersom alla politiker med verklighetsförankring förstod att det skulle leda till att det svenska samhället inom kort skulle kollapsa, var det väldigt få som förespråkade detta, även om den ståndpunkten borde ha varit den enda rimliga för politiker som inte vill "bygga murar". I stället bedrev man alltså en hyckleripolitik, där alla ord om öppenhet slängdes på brasan så fort systemet sattes på prov på riktigt.

Detta svek mot både det svenska folket och invandrare kommer att ta lång tid att komma över, vilket är det som alla nu tävlar om att hitta formeln för. Partier från vänster såväl som från höger. 

I den bästa av världar kan Sverige återigen bli ett land som efter förmåga tar emot många människor i behov av skydd. Ett land där människor från olika delar av världen kan leva tillsammans i harmoni, men den svenska lagstiftningen som gemensamt rättesnöre och paraply.

I den sämsta av världar har politikernas naivitet och okunskap lett till ett nytt Sverige, som under lång tid framöver inte kommer att kunna ta emot så många människor. Ett Sverige där en ny underklass kommer att skapas till följd av de höga trösklarna på arbetsmarknaden. Ett Sverige där främlingsfientliga krafter får luft under vingarna till följd av ökad segregation och brottslighet.

Så, vad kan vi då göra framöver, för att vi ska få se det bästa scenariot och inte det värsta? Det handlar om integrationen och om genomgripande förändringar som måste genomföras. Här delger jag de tre punkterna som jag tycker är viktigast. Enligt mig kan vi lyckas med vår stora integrationsutmaning, men bara om dessa punkter genomförs.

1. Något måste göras så att det blir lättare att komma in på den svenska arbetsmarknaden. I dagsläget är det i princip omöjligt att hitta vita jobb för den invandrare som är lågutbildad. Olika siffror förekommer i debatten, och av någon anledning har både svt och andra medier matat oss med felaktiga siffror när det gäller nyanländas utbildning. Oavsett hur man räknar är dock alla överens om att en klar majoritet inte har någon högre utbildning att tala om. Hur ska alla dessa människor komma in på den svenska arbetsmarknaden? En arbetsmarknad som ofta kräver flytande svenska och engelska, samt ofta fem års eftergymnasial utbildning?

Det finns inget enkelt svar, men andelen enklare jobb måste explodera om inte hundratusentals invandrare ska fastna i livslånga bidragsberoenden. En stor utvidgning av ROT- och RUT-tjänster är en bra början. Svenskundervisningen måste bli snabbare och mer effektiv. Det måste till fler yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar. En skattepolitik som alltid ger drivkrafter till att jobba i stället för att gå på bidrag måste implementeras. Kanske måste det även till sänkta ingångslöner. 

Det viktigaste är att man snabbt sjösätter ett batteri av åtgärder som bevisligen har fungerat i andra länder. Att tro att många lågutbildade, enbart 
arabisktalande personer ska lära sig tillräckligt bra svenska och engelska för att utbilda sig till något inom det svenska akademiska systemet är ett önsketänkande. Fantastiska undantag kommer alltid att finnas, men de flesta kommer aldrig att få upp sin engelska och svenska på en tillräckligt hög nivå för avancerade studier. Precis som det skulle vara för många svenskar i motsvarande situation. Språken är för olika.
 

2. Något måste göras för att upprätthålla lag och ordning, särskilt i de många utanförskapsområdena som har tagits över av kriminella. Människorna som bor där, ofta invandrare, drabbas särskilt hårt av bristen på svensk polis handlingskraft. Det måste i dessa områden och över hela Sverige bli tydligare att brott straffar sig, och straffar sig hårt. Polisen måste etablera sig i områdena och övervakningen måste ökas kraftigt. All forskning visar att risken för att åka fast står i direkt proportion till begångna brott.


3. Något måste göras åt den svenska skolan, som år efter år halkar efter, vilket drabbar de svagaste eleverna hårdast. Elever med stabil hemmamiljö kommer alltid att klara sig, men för dem med stökigare familjeliv och föräldrar som inte alltid kan hjälpa till med läxorna blir dagens kaosskola en klassfälla.

Vi måste återgå till mer traditionell undervisning, där eleverna själva inte ansvarar för sin utbildning. Fler kunskapstester tidigare (för att fånga upp svaga elever), mycket mer disciplin och läxhjälp på skolorna är några saker som skulle göra stor skillnad. Ahmed från Syrien måste ha lika stor chans att förverkliga sina drömmar som Adam från Stockholms innerstad.



Det här var några spontana tankar en sen söndagkväll. Om Sverige kan hitta recept på punkterna ovan tror jag att vi kommer att klara integrationsutmaningen. Om inte, går vi en mörk framtid till mötes.

En sak som jag har fått bekräftat när det handlar om invandrare är att de är precis som oss. Alla är individer. Alla har sina egna drömmar. Och nästan alla är trevliga och empatiska typer som vill göra rätt för sig. Precis som nästan alla svenskar. Låt oss förändra våra system och lagar så att vi kan leva tillsammans, och så att Sverige återigen kan bli ett land som kan hantera en generös, men inte fri, invandring.


Johannes Vivers  
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-